Jakthelg

 

Snöoväder och dåligt väglag, gjorde att jag kom fram ngt senare än jag tänkt mej, men jag var först på plan förutom domarna som redan hade samlats. Bära in packning i stugan, rasta Tjalle, plocka i ordning på grejor, mata Tjalle och så en nattakissning.

 

Det var ju mörkt  när jag anlände som sagt, men det verkar vara ett trevligt ställe att bo på. Och själva stugan är helt OK, stor och rymlig.

 

Så nu är klockan 22.30 jag & Tjalle har hela stugan för oss själva tills i morgon.  Då kommer en Laila med Emil och ska bo här också. Jag misstänker att Emil inte är hunden.

 

Så det är sammanlagt 7 gryt hundar i morgon. Och de som ska gå med dem förutom mej är Ylva, Charlotte, Urban, Kristian, Ante och Håkan. Tjalle kommer att vara enda tysken under helgen.  Så då får jag väl hoppas att han sköter sig och inte skämmer ut sig.

 

Programmet för morgondagen är enkelt, med få hålltider.

 

06.00 – 07-00 Ska det serveras frukost och så ska vi få matpaket att ta med ut i skogen.

 

 På tiden  07.30  står det JAKT. Ja det kommer väl att ta ett tag innan vi kommer ut i skogen och allt sådant. 

 

Nästa hålltid är 19.00. Gemensam middag med utvärdering av dagen.

 

Ska upp tidigt i morgon bitti, så nu återstår bara att plocka fram kläder och annat inför morgondagen, så det bara är att stiga ur sängen och hoppa i kläderna, och UT!!

 

Vi hörs.

 

Fredag 30/11

 

Uppställning kl 07.30 och så i väg ut. Ner till Orsa och strålade samman med några andra och så i väg.

 

Ett tydligt inspår hade upptäcks nu på morgonen, så där skulle Tjalle få en chans. Grytet låg vid kanten av lite utmarker, men hade ändå en del sly  omkring. Skyttar på plats, kopplet av Tjalle och han in och rotade runt…..och kom ut på andra sidan, i en ingång som vi inte hade sett. Men den vägen hade räven lämnat grytet innan vi kom fram!  Sablars anaoda….men så är det ju i jakt, det går alltid bra….antingen för viltet eller för jägarna.

 

Så vidare i väg. Och på en liten skogsväg står två stövarjägare och lyssnar på sin stövares rävdrev.  Vi stannade till och pratade lite med dem, och medens vi står och pratar så hoppar räven ut mitt på vägen och kommer rakt emot oss, men hoppar tillbaka in i skogen från den sida där han kom ifrån.  Efter kommer stövaren och skallar klockrent och fint i spåret. Ja så hade jag ju åtminstone fått sett en räv J. Ja vi grytjägare hade en bit kvar till nästa gryt så in i bilarna och iväg.

 

Vi hade ju en egen stövare med oss och den skulle släppas. Det var en unghane som efter lite om och men fick upp en räv.  Han var utom hörhåll men pejlades, och efter en liten extra tur med räven, så bröt han själv och kom till oss.

 

Hm  kunde det vara så att han hade fått in en räv i  ”diket”?  Diket ligger i anslutning till en urdikning i kanten av en kärrmark.

 

Jådå, där fanns det allt inspår efter räven och så spår efter stövaren som hade gjort en extra koll om han verkligen skulle  behöva ge upp.

 

Räven var inne, skyttarna på plats, Tjalle in.

 

Lite trångt skyttemässigt, men annars så där bra, ni vet –man kan nästan känna vart räven ska komma och höra smällen från hagelbössan. Nu var det bra frågan on det skulle hända de nästkommande 30 sekunderna eller nästa minut, eller dra ut till kanske 5 -10 minuter…..

 

Tjalle kom ut och rystade på sig och fnös, kollade runt och hittade en annan ingång och så PÅ´T IGEN!  NU, då…..minuterna gick och proceduren med Tjalle som emallanåt kom ut för att söka nya ingångar upprepade sig.

 

När han var inne i grytet så  kunde vi stundtals höra honom mycket bra.

 

Minuterna gick och blev till kvartar, Tjalle kom fortsatt upp emellanåt, för att söka bättre lycka genom att byta ingångshål.

 

Så till slut var det bara att konstatera att Tjalle inte skulle kunna förmå denna Mickel att lämna grytet!

 

Det räcker ju inte med att hunden jobbar på bra, det måste till det där sista viktiga från hundens sida, vilket Tjalle tydligen inte kunde prestera här. Och så ska det ju till en räv som går att spränga. En del rävar får man ju bara inte ut, oavsett vilken hund man använder.

 

Gräva? Nej det var ju  hundar som ska bedömas som sprängare, då är det en rävsprängning som gäller, inget fusk  med järnspett i taket på grytet som hjälper hunden att få fart på räven, eller att göra nerslag bara för att komma till skott på räven.

 

Hundarna som är med här denna helgen ska ju bedömas som sprängare punkt slut.

 

Så av dagens hundar så kan man sammanfatta  det väldigt kort. EN godkänd hund……en tio årig tax!  Bara att lyfta på hatten och bocka och bugaJ

 

 Tjalle nyss kommen ur grytet L

Så var det dags för gryt tre.

 

Några andra hade varit där innan för att kika om det fanns något inspår, och enligt rapport så var de så.

 

Det var ju alldeles ypperligt att gå, upptrampad av de som tidigare varit fram till grytet. Lite trixigt att balansera över ett vattendrag med en tysk jaktterrier i koppel, men fram kom vi. Skyttarna på plats, av med kopplet och Tjalle in.

 

Han kom ut ganska omgående och matte var missnöjd. Det skulle tydligen vara ett ganska stort gryt och nog kunde han väl snoka runt lite bättre.

 

Så in med han igen, men bara för en repris snabbt in och kom ut alldeles för tidigt tyckte jag. Så var han runt och snosade lite i de andra ingångarna men samma sak, inget mer intresse än så, från Tjalle. Däremot så grävde han fram  en rådjusskank, som lår fastfrusen under snön. Den tog han och sprang omkring med ovanpå grytet.  Kul…tyckte han…matte var måttligt road.

 

Så inte så mycket mer att orda om det grytet och inte hur balanseringen gick på trädstammen som låg över vattendraget på tillbakagången heller.

 

18.30 på kvällen blev det en gemensam middag. GOTT med mat efter en heldag i skogen och trevligt att sitta och tjôta med de andra som varit ut på andra marker under dagen.

 

Så dagen kan summeras med: mycket med räv - en godkänd hund -  massor med snö – trevligt sällskap – omöjliga kläder…..ja oavsett hur man klär sig en  dag som den här, så blir det fel. Föst ska man pulsa ut till ett gryt långt ute i skogen…..och då upptäcker man att man klätt på sig  för mycket, så stillastående vid grytet….då märker man efter ett tag att det är kallt i snålblåsten och kroppen blir kall och stel. Och så är det ju som bekant alltid lika långt tillbaka…pulsa och svettas igen.

 

Maten i går smakade alldeles utsökt. Lite tjôt och så rastning av Tjalle.

 

Kände att John Blund inte var långt borta, kikade på vädret på TV´n. Så ramlade Laila och Emil in här i stugan med sina parson´s. De skulle vara med på lördag och söndagsjakterna.

 

Lördagen kom väldigt snabbt.

 

Lite genomgång vart vi skulle, delade upp oss och så i väg. Tjalle och två taxar, var de hundar som skulle åka åt samma håll.

 

Det hade varit varg på skogen under natten så vägarna spårades av, för att ha lite koll på vart de tagit vägen.

 

4W på och så for vi i väg på oplogade små skogsvägar.

 

När detta var klart så knallade Tommy upp en bit i skogen för att kontrollera om det var någon hemma i ett gryt. Jäpp det såg så ut. Lottdragning och Tjalle skulle vara första hunden för dagen.

 

Litet trevligt jordgryt kan jag tänka mej att det var här under all snö. Skyttar på plats och Tjalle lös. Han var runt grytet och sprang lite fram och tillbaka i passkyttarnas spår, för att slippa den djupaste snön. Så efter att han blivit påvisad en ingång, så for han ner i underjorden.

 

Passkyttarna hade  full täckning på ingångarna. Men det var inte något av dem som räven valde itan rätt var det var så flög räven upp ur snön och iväg. PANG PANG………men det räcker inte att få stopp på en räv i vinterpäls med ett ”nästan-skott”. Så vi ser röva på röven försvinna mellan trädstammarna. Tjalle kommer upp ur grytet och ner igen. Men nu är det mer iverskall som kommer, så skallar han i ordentligt. Vad, kan det vara en räv till?  Så kommer han ut, prövar att ta sig ner i en annan ingång och så håller han på.

 

Men till slut så ville vi se om det fanns någon mer räv inne, tog Tjalle i koppel ner till bilarna och tog med Tommys terrier tillbaka. Nope grytet var tomt.

 

Men nu fanns det en alldeles färsk löpa för någon stövarna att släppas på.

 

Drevet drog i väg en bit, och följdes på GPS.  Det diskuterades trolig riktning som räven skulle kunna tänkas ta.

 

Tyvärr så blev det lite tajt med varg som hade gått in i marken. Så vid en vägkorsning så plockades stövaren av spåret. Han hade precis släppt upp nosen från rävspåret och doppat ner det i spåren efter varg.

Koppla stövarna (vargspåren) L

Nu var det den yngre taxen att få en chans. Det skulle finnas en räv inne i ett gryt som kallades bäverhyddan. Kanske hade det varit en bäverhydda där en gång i tiden som rävarna sedan använde.

 

In med unga taxen – taxen ut igen –in med hunden igen och så ytterligare en gång. Tax inte vilja gå ner, så var det bara.  Tjalle skulle då får pröva, men han gjorde en repris av ungtaxen. Ja gammal är ju äldst, så den taxen som fick sitt championat i går, skulle nu visa ungtupparna hur det går till.

 

Raka spåret in med direktkontakt och fullt ös!! NU…kommer väl räv-hel…en ut?!   NÄ!  Taxen slet och skallade stundtals så även jag som stod en bit från grytet hörde den.

 

Resultatet blev en perforerad nos på taxen och räven kvar i grytet.  Hur trötter får man bli?

 

Ja nu började klockan bli mycket så det var hög tid för oss att bege oss till nästa gryt. Storgrytet, tror jag det kallades.  På vägen dit så fick jag även upplysningsvis reda på att i detta gryt så kommer det garanterat upp rävar. Och att det inte har varit mer än en jakt där tidigare, där hunden inte lyckades.

 

Detta lät ju hoppfullt.

 

13.40 så for Tjalle ner i grytet. Han hördes rota runt och skallade på. Men tydligt tillräckligt för att få runt räven i grytgångarna i alla fall, för det  flyttade runt lite fram och tillbaka. Tjalle var upp ibland för att rysta och rasta av sig. Och så ner igen. Det gick runt och fram och tillbaka, var fast på samma ställe  och så höll det på och höll på och höll på.

 

Och höll på lite väl länge, så när han kom upp så plockade jag bort honom ett tag. Gick bort och ställde mej en bit bakom Tommy i hopp om att räven skulle få fötter.

 

Ingen räv kom ut, så in med Tjalle igen.

 

När klockan hade tickat iväg så och ingen ting hände utom att Tjalle tjoade runt långt ner i grytet, och vi blev kallare och frusnare, långt från vad som är hälsosamt, så beslutade vi att ta Tjalle nästa gång han var ut eftersom han inte ville komma på någon utkallning. Han skallade vidare men nu utan pondus och dignitet. Han började tydligen att bli lite lätt trött…..

 

Så när Tjalle trädde ”näbben” ovan gryt så försökte jag resultatlöst med en sk tysk-inkallning = kastade mej fram raklång, bara bör att känna händerna mot Tjalles päls när han slank ner i grytet igen!! GRRRR…

 

Nu hade det hunnit blivit halvskumt ute och vi var alldeles stelfrusna. Traskade genom snön tillbaka till bilen för att leta reda på pejlen, och så sitta lite i bilen och värma oss en liten stund. Och förhoppningsvis så skulle väl Tjalle komma traskandes…….men icke!

 

Så tillbaka in till grytet och pejlen visade att Tjalle befann sig mestadels mellan botten – källarplanet i grytet……så kommer han snabbt uppåt och så kikade en skitig trött liten Tjalle upp. ……nu var det Tommy som tog honom i stället för matte…..och då gick det betydligt bättre J.

 

Nattsvart ute när vi gick tillbaka till bilen och ont om tid för at hinna städa både hund och mej till middagen kl 19.00, men det skulle väl ordna sej med det….huvudsaken var att Tjalle var med tillbaka.

 

God mat i glada vänners lag. Domarna föredrog gårdagens och dagens hundar som de hade dömt. Och eftersom vi var uppdelade på tre ställen, så var det skojsigt att höra hur det hade gått för de andra som vi inte hade hunnit prata så mycket med. Mätta och trötta efter dagens insatser i skogen, så bröt vi tidigt och tror nog de festa somnade ganska omgående……..

 

Söndag/sista grytjakts dagen

 

Resa upp till Älvdalen, där skulle Rasmus Boström & Co möta upp. Och om vi hade tyckt att det var mycket snö i Våmhus och Orsa så var det rena nyfallna ytlagret mot vad det var här! När vi anlände dit så var de ute och letade inspår av räv och hade några stövare släppta för att om möjligt de skulle kunna få några rävar att gå i gryt. Det fanns rävar inne i ett gryt, men i det skulle det inte släppas in någon hund, för det hade aldrig hänt tidigare att någon hund hade rest räv från det grytet. Däremot så stod det en passkytt som en stenstod där utanför för att eventuellt kunna få sätta en svärm i en som skulle kunna tänka sig ut. Och jodå det hördes allt en hagelknall därifrån. Men inte på en räv som skulle ut utan på ytterligare en som var på väg dit!

 

Så vi begav oss till en sandgrop med stenskravel-gryt under all snön. Haha, kan inte låta bli att skratta när jag tänker på lille Tjalle som aldrig varit i så mycken snö!  Han prövade att pulsa först men det funkade inte, utan han fick ”hoppa” sig fram. När han väl kommit upp på en av stenarna och skulle ta sats och hoppa över till nästa, så började han glida runt i halvmetern nysnö, kanade baklänges ner mellan klippblocken och försökte att parera och balansera så gott det gick. Av kroppsspråket att döma så uppskattade han inte alls att inte ha någon kontroll på underlaget, och han försökte komma på hur han skulle ta sig framåt eller uppåt….Peter stegade ner och påvisade en ev ingång

Peters rygg i snön vid klippgrytet L

som rävarna skulle kunna ha använt under natten, men Tjalle var bara in och vände helt kort och så gjorde han samma under ett annat stenblock.      ”- Detta är bra erfarenhet, för Tjalles att stoppa in i sin  minnesbank”, sa Peter och lät honom hållas i det för honom nya okända underlaget.  Så bar det då i väg till nästa gryt. Det var en upphöjning (svårt att säga av vad under all snön) som låg i kanten av ett hygge, långt bort i skogen. Rasmus petade in Tjalle, som var in en snabbrunda och så ut. En gång till och så ytterligare en. Så då torde det vara tomt i grytet då, bara att ge sig av till nästa. Det var i anslutning till en gammal lada. Det fanns ett rävspår som strök förbi ladan men inga färska inspår. Men man vet ju aldrig hur länge sedan en räv kan ha gått in, så Tjalle fick pröva. Nope, det fanns noll intresse. Och bara för att kolla att Tjalle var riktig ärlig så tog Rasmus dit sin Border Häxa (inte namnad efter mej, vill jag bara tillägga)  nej det var ingen rödpäls hemma där. Nästa gryt - det låg uppe på en liten kort åsrygg. Eller rättare sagt skulle ligga där någonstans under snön. Vi var fyra stycken som traskade/pulsade runt, men vi kunde 17 inte hitta något.

 

Nu började ju klockan gå och Rasmus ringde runt och kollade hur det var med de hundarna som varit ute, om de åstadkommit någonting. Men det var kanske säkrare kort att åka ner mot Orsa/Våmhus igen, och hoppas på att det skulle kunna finnas någon räv kvar i något gryt, när vi kommit fram. Men nej, så blev det då inte………och därmed så var grytjakthelgen med Dalarna GK över för i år.

Räven som blev kvar efter jakthelgen L